ARBETA MED Genrepedagogik

Genrepedagogik– en explicit modell för språk – och ämnesundervisning

Vad är genrepedagogik?

Genrepedagogiken refereras till Sydneyskolan som finns i Australien och som starkt påverkats av Hallidays teoriutveckling- och teorier kring social semiotik. 

Enligt Gibbons (2009) hävdar Halliday att språk finns med i det mesta människan gör och att vi alltid använder språket i ett sammanhang, i en social kontext och i ett kulturellt sammanhang, kulturkontexten. Språket används även i en något som kallas för situationskontexten. Situationskontexten utmärkes av tre faktorer: det människan talar om, förhållandet mellan talarna och om språket är ett talspråk eller skriftspråk.  

Situationskontexten omfattar följande enheter:

• Fält – beskriver ämnesfält, kunskapsfält, verksamhetsfält som fokuserar på den aktivitet som pågår.
• Relation – beskriver relationen mellan de talanden eller skribentens roll och hur relationen är mellan de olika deltagarna, mottagarna samt läsaren.
• Kommunikationssätt – beskriver vilket kommunikationssätt som används mellan exempelvis tal eller skrift, beroende på platsen för kommunikationen (Kuyumcu, 2010). 

Begreppet genre infördes för att beteckna olika slags skrivuppgifter och läromedelstexter i skolan. Sydneyskolan fastställer genre som en strukturerad, målinriktad och en social process. Språket är relaterat till kontexten vilket beskrivs som olika textmönster som också är beroende av det sociala syftet. 

För att andraspråkselever ska kunna skriva en sammanhängande text behöver eleverna känna till en del av diskurskompetensen, vilket innebär normerna över hur form – och betydelseelement sätts samman till större enheter. Eleverna behöver även kunna anpassa textens form till sammanhanget och mottagaren och därför behöver eleverna också en sociolingvistisk kompetens– och en del av den sociolingvistiska kompetensen är just genrekunskap. 

Genrekunskap behövs för att eleverna skall kunna välja ett lämpligt sätt till att inleda, fortsätta och avsluta olika texter. Här kommer olika texttyper: 

• Berättande
• Återgivande
• Beskrivande
• Instruerande
• Utredande
• Argumenterande
• Förklarande 

Identifiering av en genre sker med hjälp av fyra olika kriterier:

• Textens kontext
• Textens syfte – sociala funktion
• Textens övergripande eller schematiska struktur
• Textens språkliga drag

De vanligaste texttyperna finns nedskrivet i tabellen som jag fritt tagit ur boken Stärk språket stärk lärandet (2009) och använt i min bok Elevhälsoarbete för specialpedagoger- en handbok (2017) för att visa hur genrer kan användas som stöd och underlätta elevens förståelse över vad som ingår i de olika texterna och när de ska användas. Denna tabell har varit mycket användbar för mig som lärare i svenska som andraspråk men även i andra ämnen och kan användas både inom grundskolan och på gymnasiet. Tabellen tydliggör skillnader och likheter mellan de olika genrerna och kan utgöra ett viktigt samtalsunderlag för oss som lärare tillsammans med våra elever. 

Typ av text	Återgivande text Vad jag gjorde i helgen.	Berättande text(narrativ) Elefanten och musen.	Beskrivande text Insekter.	Instruerande text Hur man lagar en nyttig måltid.	Diskuterande text Argumenterande text
Syfte	Att berätta vad som hänt.	Att underhålla, att förmedla kunskap.	Att förmedla information.	Att förklara hur någonting görs.	Att övertala andra, att välja sida och komma med argument.
Struktur	Orientering (berättar vem, var, när). En serie händelser. Personlig. kommentar/slutsats.	Orientering (berättar vem, var, när). En serie händelser. Problem. Upplösning.	Allmänna upplysningar. Karakteristisk (t.ex. naturlig hemvist). Karakteristisk (t.ex. utseende). Karakteristisk (t.ex. föda) . Kan ha underrubriker.	Målinriktat. Stegvisa moment.	Personliga ställningstaganden. Argument och bevis. Eventuella motargument och motbevis. Slutsats.
Samman-länkande ord	Tidsord (först, sedan, därefter, efteråt, vid dagens slut).	Tidsord (en dag, det var en gång, senare, efteråt, tillslut).	Förekommer vanligtvis inte.	för det första, för det andra, för det tredje, till slut, etc.	för det första, för det andra, dessutom, därför, emellertid, å andra sidan.
Andra språkliga drag	Dåtid, berättar vad som hände. Beskrivande ord.	Dåtid, berättar vad som hände. Handlingsverb. Beskrivande ord. Kan innehålla dialog.	Verben ”att vara” och ”att ha” förekommer ofta. (En fluga är en insekt. Den har sex ben).Specifikt ordförråd.	Verb som ger instruktioner(t.ex. ta, blanda, lägg till, hacka, grädda).	Språk för att övertyga kan förekomma (t.ex. det är uppenbarligen fel, det är utan tvekan dumt att …).