Handledning- konstruktiva samtal för utveckling 

För oss som arbetar inom pedagogiska verksamheter kan konstruktiva samtal hjälpa oss att omsätta vår pedagogiska kompetens i vårt praktiska arbete. Samtal är kopplat till utveckling och lärande och i dessa coronatider märker jag ett stort behov från många inom pedagogiska verksamheter att samtala och reflektera. Många vill dela med sig av sina kunskaper och erfarenheter och lyssna till andra och få vägledning. Genom samtal finner vi ofta en möjlighet att få uttrycka och formulera oss om vår situation, om våra tankar, om lösningar och hur vi känner inför det vi står i här och nu. Yrkesgrupper som arbetar nära människor och som dagligen skapar relationer kan genom samtal få både stöd och vägledning kring beslut de behöver ta kring sitt eget agerande i det dagliga arbetet.

När det gäller handledning har jag lärt mig att det finns flera vägar att gå. Det går inte att begränsa handledning till att enbart handla om det ena eller det andra- processhandledning, metodhandledning eller ärrendehandledning. Oavsett i vilket syfte vi har handledning handlar det alltid om processer, utveckling och lärande. När jag frågar handledningsgrupper vad de vill få ut av handledningen och vad syftet är med att vi ska träffas svarar många att de vill ha stöd med att arbeta förebyggande och främjande. Många uttrycker att de vill få hjälp med att lösa yrkesmässiga dilemman. Andra vill få möjlighet att berätta och reflektera kring händelser medan några vill ha vägledning. 

Vanligt är att vi i handledningsrummet intar ett forskningsbaserat förhållningssätt alltså att vi definierar, undersöker, formulerar och analyserar dilemman för att finna lösningar. Processen medför att kritisk granska hur vi som yrkesutövare bidrar på olika sätt för att upptäcka och utveckla.

Vad samtalen ska innehålla är behovsrelaterat. Det är deltagarna som definierar innehållet och det är handledaren som ser till att det finns en ram och en struktur som gör det möjligt för deltagarna att komma vidare i sina frågeställningar och utvalda fokusområden.

VILKEN POSITION VILL JAG SOM HANDLEDER TA I SAMTALEN?

Som samtalsledare och handledare tänker jag att det är värdefullt att ta reda på vilken position jag vill ta i handledningsrummet. Vill jag vara den som är expert? Med expert i denna text menar jag den som kan mer kring vissa områden än deltagare som ingår i handledningsrummet. Som expert kan jag fungera som en guide och lärare med expertkunskaper. Samtalen kan bli mer rådgivande. Som expert kanske jag även intar rollen att vara mer bestämmande i vad samtalen ska handla om. Jag leder samtalen till de som jag upplever att handledingsgruppen är i behov av att samtala om för att utveckla vissa frågor.

Vill jag inta en position som innebär att jag vill vara mer samskapande, mer deltagarbetonad? Med samskapande denna text menar jag den som utgår från vad deltagarna är i behov av och utifrån det lägger grunden för en öppen och gemensam utveckling. Handledaren använder gruppens kompetens och erfarenheter i samtalen. Samtalen kan bli mer reflekterande och utforskande. För att inta en sådan position behöver handledaren frigöra sig från egna uppfattningar kring yrkesutövarnas berättelser för att nyfiket utforska nya områden som yrkesutövarna tar samtalen till. Nya frågeställningar öppnar perspektiven och ger nya öppningar till att deltagarna undersöker sina egna resurser. 

Det är betydelsefullt för oss som har i uppdrag att leda samtal, och att handleda att vi medvetet och systematiskt utvecklar vår samtalsroll. Jag kan inte förvänta mig att bli bättre på att leda samtal eller att handleda bara för att jag handleder och samtalar, eller för att jag blir äldre och visare. Jag tror att vi som arbetar med samtal och handledning behöver egen handledning för att kvalitetssäkra vårt arbete och för att ständigt utveckla arbetet.

•