Förutom ledning och stimulans och en undervisning som motverkar funktionsnedsättningens konsekvenser (SFS 2010:800) finns det enligt skollagen två former av stödinsatser: extra anpassningar och särskilt stöd.

Extra anpassningar:

Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller, och inte annat följer av 7 §, ska eleven skyndsamt ges stöd i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen. Stödet ska ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppenbart obehövligt. (SFS:2010:800)

Extra anpassningar är en mindre ingripande stödinsats som normalt går att genomföra för lärare och övrig skolpersonal inom ramen för den ordinarie undervisningen. Extra anpassningar dokumenteras i de årskurser där skriftligt individuella utvecklingsplaner utarbetas. I andra årskurser där eleverna får betyg beslutar rektorn hur extra anpassningar ska dokumenteras. Det behövs inga formella beslut för att göra extra anpassningar. Extra anpassningar ska inte skrivas in i åtgärdsprogram.

Särskilt stöd:

Om det inom ramen för undervisningen, genom användning av ett nationellt kartläggningsmaterial eller ett nationellt bedömningsstöd, resultatet på ett nationellt prov eller uppgifter från lärare, övrig skolpersonal, en elev eller en elevs vårdnadshavare eller på annat sätt framkommer att det kan befaras att en elev inte kommer att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller de kravnivåer som gäller, trots att stöd har getts i form av extra anpassningar inom ramen för den ordinarie undervisningen enligt 5 §, ska detta anmälas till rektorn. Detsamma gäller om det finns särskilda skäl att anta att sådana anpassningar inte skulle vara tillräckliga. Rektorn ska se till att elevens behov av särskilt stöd skyndsamt utreds. Behovet av särskilt stöd ska även utredas om eleven uppvisar andra svårigheter i sin skolsituation. Samråd ska ske med elevhälsan, om det inte är uppenbart obehövligt.

Syftet med att starta en utredning är att skolan ska skaffa sig relevant underlag för att fatta beslut om vilket stöd eleven behöver för att uppnå de kunskapskrav som minst ska uppnås eller utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen. Om en utredning visar att en elev är i behov av särskilt stöd, ska han eller hon ges sådant stöd. Stödet ska ges med utgångspunkt i elevens utbildning i dess helhet, om det inte är uppenbart obehövligt. (SFS:2010:800)

Särskilt stöd är insatser av mer ingripande karaktär som normalt inte går att göra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Om en utredning av en elevs behov av särskilt stöd visar att eleven är i behov av särskilt stöd ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Vårdnadshavare och elev som fyllt 16 år kan överklaga åtgärdsprogrammet om de upplever att åtgärderna inte motsvarar det stöd eleven behöver. Åtgärdsprogrammet ska dokumenteras och innehålla underlag som visar elevens behov av särskilt stöd. Som underlag används utredningens pedagogiska bedömning. Dessutom ska åtgärdsprogrammet innefatta konkreta och utvärderingsbara åtgärder som kopplas till de kunskapskrav eleven minst ska uppnå eller kunskapsmålen i läroplanen. Ju tydligare och konkretare åtgärderna är, desto lättare är det att följa upp arbetet och effekterna av åtgärderna.

Ledning och stimulans

Ledning och stimulans kopplar jag samman med tillgänglighetsarbete. Jag tänker att vi lärare behöver identifiera elevernas styrkor och svårigheter. Liksom framgångsfaktorer och utmaningar på skol- grupp- och individnivå för att veta hur vi kan utveckla arbetet med att leda och stimulera. Alla barn och elever ska kunna tillgodogöra sig utbildningen och vara delaktiga i sitt lärande. Det medför att undervisningen behöver varieras och utformas med olika metoder och stödstrukturer. Det är ett komplext uppdrag som ställer krav på att lärare samarbetar och använder sig av sina pedagogiska kunskaper och erfarenheter.

För att inte hamna i situationer där enskilda elever blir i behov av extra anpassningar är det av stor betydelse att skolor utvecklar tillgängliga lärmiljöer. För att kunna skapa en tillgänglig skola behöver verksamheten ta hänsyn till barnens och elevernas olika behov i den pedagogiska, sociala och fysiska lärmiljön.

Hur kan vi ändra fokus från extra anpassningar till ledning och stimulans? Det finns säkert många svar på frågan. Jag tänker att frågan behöver undersökas och underfrågor utformas i ett systematiskt och organiserat samarbete mellan pedagogisk personal, elevhälsan och rektorer.

• Vad kännetecknar undervisning i förskolan/skolan?
• Hur skapar vi undervisning som leder och stimulerar elevernas olika behov och förutsättningar?
• Vad behöver vi veta mer om för att kunna leda och stimulera?
• Vad behöver vi kartlägga och analysera för att få kunskap om vad som behöver planeras och utföras inom ledning och stimulans?
• Hur ser det ut när lärandet fungerar för eleverna?
• Vad ser vi för framsteg?
• Vad bidrar till lärande och utveckling inom den pedagogiska-, sociala och i den fysiska lärmiljön?

Verksamhetens tillgänglighetsarbete blir mer genomarbetat när all personal i samarbete med rektor byter riktning från ett alltför stort fokus på åtgärdande insatser mot ett övergripande förebyggande och främjande arbete på skol- och gruppnivå. Möjligheterna till att få fram långsiktiga lösningar ökar i takt med att arbetet påbörjas i tidiga åldrar, mot barn i förskoleåldern och mot elever i de lägre åldrarna på grundskolan. Tidiga insatser som stärker elevernas hälsa och lärande bidrar också till en samhällsekonomisk vinst.

Jag tror att det är viktigt att komma ihåg att i arbetet med att skapa tillgängliga lärmiljöer finns alltid utrymme för att byta riktning från åtgärdande till ett mer främjande och förebyggande perspektiv. Den pedagogiska, sociala och fysiska miljön kan formas på så sätt att behoven av extra anpassningar och särskilt stöd minskar. Våra pedagogiska perspektiv och erfarenheter i ett systematiskt samarbete kommer vara betydelsefullt i detta komplexa och viktiga arbete.