Hur ofta samtalar vi inom skolan och förskolan om det relationella- och de kategoriska perspektiven och hur perspektiven påverkar organisationen och den pedagogiska yrkesutövningen? Jag tänker att detta blogginlägg kan bidra till att vi reflekterar kring perspektivens olika ingångar och påverkansfaktorer.

Vad finns det för risker och framgångsfaktorer när vi formulerar skolsvårigheter utifrån elev med svårighet eller elev i svårighet? Bengt Persson (1998) beskriver att ett kategoriskt respektive relationellt perspektiv utgör två olika sätt att förstå och bemöta elevers behov av stödinsatser. Beroende på perspektivval blir det därmed olika konsekvenser för skolans verksamhet.

Kategoriska perspektivet har sitt ursprung i psykologi och medicin och liknar det kompensatoriska perspektivet. Utgår man från det kategoriska perspektivet ser man skolsvårigheter som något som finns hos den enskilda individen och som kan bero på att eleven har en funktionsnedsättning eller bristande hemförhållanden. Eleven är alltså med behov av stöd. Elevens uppvisade svårigheter kan bemötas genom stöd från en speciallärare, specialpedagog, elevhälsan eller annan skolpersonal. Stödet ges oftast i form av enskild undervisning som genomförs utanför den ordinarie undervisningen och används främst för att lösa akuta situationer med målet att eleven inom kort tid ska ha förbättrat sina kunskaper så att han eller hon kan återgå till den ordinarie undervisningen.

Det relationella perspektivet utgår från sociala faktorer och fokus hamnar på att forma undervisningen för att möta elevers olika behov och förutsättningar. Uppfattningen är att skolsvårigheter uppstår i mötet med olika företeelser i lärmiljöerna. När skolpersonal har det relationella perspektivet som utgångspunkt letar man efter orsaker till elevens skolsvårigheter i lärmiljön: Man utgår från att elevens svårigheter uppstår för att lärmiljön inte fungerar för eleven. I arbetet med att forma lärmiljöerna efter behoven får eleverna vara med och framföra sina synpunkter på situationen. Specialpedagogiska insatser sker i den ordinarie undervisningen och riktas inte enbart mot den enskilda eleven utan också mot intilliggande lärmiljöer och mot skolans övergripande organisation av verksamheten för att möta elever i svårigheter. Samspelet mellan olika aktörer, till exempel lärare, elev, vårdnadshavare och elevhälsan, är viktiga inslag i arbetet med att få fram behov. Se bild nedan för att få en övergripande bild över de olika perspektiven.

Tabell över konsekvenserna för skolans specialpedagogiska verksamhet beroende på perspektivval, fritt efter Persson (1998).

Styrdokument och perspektivval

I boken: Elevhälsoarbete för specialpedagoger skriver jag att perspektiven har betydelse för hur skolor identifierar, förklarar och arbetar med skolsvårigheter. Vidare beskriver jag att perspektiven inte nödvändigtvis behöver utesluta varandra men att det relationella perspektivet stämmer mer överens med skollagens beskrivning av skolans uppdrag: ”Alla barn och elever i samtliga skolformer och i fritidshemmet ska ges den ledning och stimulans som de behöver i sitt lärande och sin personliga utveckling för att de utifrån sina egna förutsättningar ska kunna utvecklas så långt som möjligt enligt utbildningens mål. Elever som till följd av en funktionsnedsättning har svårt att uppfylla de olika kunskapskrav eller kravnivåer som finns ska ges stöd som syftar till att så långt som möjligt motverka funktionsnedsättningens konsekvenser”.  I skollagens beskrivning av elevhälsans uppdrag står det att ”Elevhälsan ska främst vara förebyggande och hälsofrämjande” (SFS 2010:800).  

Om vi vänder ett kategoriskt perspektiv till ett mer relationellt perspektiv- där samspelet mellan skolmiljö och individer sätts i fokus för insatserna, kan vi lättare uppmärksamma vad som kan hindra lärande och utveckling på skol- och gruppnivå. Och utveckla sådant som skaver på skol- och gruppnivå och nå fler elever. Jag tänker att det kan vara värdefullt för pedagogiska verksamheter att stanna upp i det dagliga arbetet för att ställa frågor som vi systematiskt jobbar vidare med: Vad kan vi lära av sådant vi tidigare identifierat som skolsvårigheter i organisationen och i undervisningen? Finns det något av det vi pedagogisk personal redan gör för att främja lärande och för att förebygga skolsvårigheter? Hur då? Finns det något av det rektorer och huvudmän redan gör för att främja lärande och för att förebygga skolsvårigheter? Hur då? Hur vet vi det vi vet?

Frågorna är viktiga att beakta i vårt komplexa arbete. Ska vi kunna möta olika behov och arbeta med skolutvecklingsfrågor behöver vi ständigt kommunicera med eleven och tillsammans med kollegor, elevhälsan, rektorer och huvudmän för att förstå hur organisationen och undervisningen kan påverka på olika sätt. Frågorna blir även ett stöd för oss kollegor i vårt praktiska arbete och i arbetet med att finna samsyn kring styrdokumentens olika formuleringar.

Frågor att vidare reflektera kring:

• Hur påverkas vårt praktiska arbete av de olika perspektiven- det kategoriska och det relationella?
• Vilka teoretiska referensramar utgör verksamhetens pedagogiska verksamhet?
• Vilka är våra teoretiska följeslagare? Hur ofta samtalar vi om det?