BÄTTRE KUNSKAPER ATT NÅ KUNSKAPSKRAVEN

Den 16 april deltog jag i ett digitalt lunchseminarium som Specialpedagogiska skolmyndigheten höll i. Vi som deltog fick en kort presentation om brister kring skolors stöd- och elevhälsoarbete samt förslag på åtgärder som kan behöva genomföras för att stärka skolors elevhälsoarbete. Bristerna och förslagen bygger på den statliga utredningen Bättre kunskaper att nå kunskapskraven SOU 2121:11.Det var ett givande seminarium dels för att det framgick vilka svårigheter svensk skola befinner sig i kring arbetet med att elever ska uppnå kunskapskraven. Dels för att seminariet hade med en panel som bestod av rektorer och elevrepresentant, som bidrog med sina erfarenheter och kunskaper kring dessa frågor.

Utredningen Bättre kunskaper att nå kunskapskraven visar bland annat att långt ifrån alla elever uppnår kunskapskraven, att det finns brister i skolans systematiska kvalitetsarbete, att det finns brister i arbetet med extra anpassningar och särskilt stöd samt att det finns brister i det förebyggande arbetet. Många lärare anser att de saknar tillräcklig kompetens när det gäller att utforma lämpliga insatser till elever som behöver det. Vidare beskrivs det i utredningen att lärarna behöver få stöd av elevhälsan men eftersom samarbetet mellan elevhälsa och lärare brister så finns inte ett sådant stöd att tillgå. Det framkommer alltså att samverkan mellan lärare och elevhälsan är otillräcklig och att organiseringen på många skolor inte gynnar samarbetet.

FÖREBYGGANDE ARBETE

När det gäller det förebyggande arbetet visar det att många skolor är osäkra på vad som avses med att elevhälsan främst ska vara förebyggande och hälsofrämjande. Elevhälsans resurser ägnas i hög grad åt enskilda elevers svårigheter. Och i huvudsak ägnar sig elevhälsan åt insatser när problem redan uppstått, vilket leder till att det förebyggande arbetet uteblir. ”Elevhälsans resurser ägnas i hög grad åt elevers svårigheter och ohälsa på individnivå och arbetet är i huvudsak inriktat på insatser när problem redan uppstått. Det medför en risk för negativa spiraler där resurserna förbrukas av insatser som sätts in för sent, medan förebyggande och hälsofrämjande insatser får stå tillbaka” (SOU 2021:11).

Bristerna i det förebyggande arbetet hänger säkerligen ihop med en annan brist som utredningen visar nämligen att när problem uppstår kring en elev ses alltför ofta bristerna hänga samman med att det är eleven som är med svårigheter. ” Problem som uppstår kring en elev ses alltför ofta som brister hos eleven, istället för något som uppstår i samspel med den omgivande miljön och lärarnas undervisning. För att kunna utforma verkningsfulla stödinsatser måste skolan ta reda på hur eleven upplever de situationer där det uppstår problem och göra eleven delaktig i utformningen av lösningar” (SOU 2021:11).  Väljer vi att formulera skolsvårigheter utifrån att svårigheten är bunden till eleven – elever med svårigheter – finns en risk att vi enbart riktar blicken mot elever som bärare av svårigheter och placerar insatser som inte är så väl genomtänkta på enskilda elever. Formulerar vi problemen utifrån att elever hamnar i skolsvårigheter ökar möjligheten till att utvidga synfältet. Vilket i sin tur kan leda till att vi även undersöker hur verksamhetens insatser och organisation påverkar elevernas lärande och utveckling.

De brister som redovisas i utredningen om elevers möjligheter att nå kunskapskraven är ju inte någon nyhet. 2015 uppmärksammade Skolinspektionen att elevhälsans arbete utgjordes mestadels av åtgärdande insatser på individnivå. Samverkan mellan elevhälsan och lärarna utgick främst från rutiner inom skolornas åtgärdande arbete, alltså när man hade uppmärksammat att vissa elever var i behov av särskilt stöd. Dessutom framkom det 2015 att förebyggande och hälsofrämjande arbete sällan genomfördes. År 2020 visade Skolverkets bedömning att elevhälsan fortsätter att arbeta åtgärdande och att organiseringen kring det förebyggande arbetet sällan bidrar till att genomföra sådant arbete.

• Vad behöver göras för att förändra situationen?
• Vilka kunskaper behöver hela styrkedjan utveckla för att förändra situationen?

LAGEFTERLEVNAD

När jag lyssnade till de rektorer som var med i panelen under lunchseminariet, beskrev en rektor att det som saknas på våra skolor är lagefterlevnad. Jag gillar verkligen definitionen lagefterlevnad och jag tolkar det som att hen menar att: följer vi skollagens formuleringar kommer dessa brister inte vara så stora eftersom de i skollagen bland annat framgår att vi ska arbeta med ledning och stimulans, stödinsatser, förebyggande arbete och att inrikta det systematiska kvalitetsarbetet mot att de mål som finns för utbildningen i både skollagen och i andra föreskrifter uppfylls (SFS:2010:800).

Att organisera för samarbete och samsyn mellan lärare och elevhälsan, och att aktivt och långsiktigt arbeta med våra styrdokument (alltså bygga en bro mellan styrdokumentens formuleringar och hur det kan bli till praktiskt arbete) är en värdefull och långsiktig insats. Dels för att det kan leda till lagefterlevnad och att vi utvecklar vårt praktiska pedagogiska arbete och vårt förhållningsätt till svårigheter. Dels för att rektorer och personal inte ska vara ensamma i detta komplexa arbete. Det går inte att ändra på det som varit men det går att lära sig av det som varit. Vill vi få något gjort inom detta utvecklingsområde måste vi börja samtala och samarbeta för att kunna gå till handling. Och jag vet att många med mig, genom hela styrkedjan vill vara med och bidra i detta viktiga arbete. Låt utvecklingsarbetet börja!