Alla elever behöver stöd för att utvecklas socialt och i sitt lärande, och det ingår i skolans uppdrag att förse dem med det. Vanligen räcker det med ledning och stimulans men ibland behöver någon elev mer stöd under vissa perioder medan andra behöver det under hela skoltiden.
Förutom ledning och stimulans och en undervisning som motverkar funktionsnedsättningens konsekvenser (SFS 2010:800) finns det enligt skollagen två former av stödinsatser: extra anpassning och särskilt stöd. Innan man genom en analys går vidare till att titta på om eleven behöver extra anpassningar behöver verksamheten först identifiera elevens behov. I regel börjar arbetet med extra anpassningar, men ibland räcker inte det och då påbörjas skyndsamt en utredning för att ta reda på om eleven är i behov av särskilt stöd.
Extra anpassningar är en individinriktad stödinsats av mindre omfattning och varaktighet. Särskilt stöd är mer ingripande insatser som inte alltid går att utföra inom ramen för den ordinarie undervisningen. Extra anpassningar ställer inga krav på några formella beslut, till skillnad från särskilt stöd. Innan man ger en elev särskilt stöd måste det göras en utredning och särskilt stöd måste dokumenteras i ett åtgärdsprogram (SFS 2010:800).
När lärare, elev, vårdnadshavare eller annan uppmärksammar att eleven riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen eller mot de kunskapskrav som minst ska uppnås eller om eleven uppvisar andra svårigheter i skolsituationen, ska skolan tillgodose elevens behov med hjälp av extra anpassningar eller utreda om eleven är i behov av särskilt stöd.
Skollagen innehåller riktlinjer för hur arbetet ska utformas efter att det uppmärksammats att en elev riskerar att inte utvecklas i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen, eller mot att nå de kunskapskrav som minst ska uppnås. I den mån det är möjligt genomförs extra anpassningar och om detta inte är tillräckligt inleds en utredning som undersöker om det finns behov av särskilt stöd. Finns detta behov ska ett åtgärdsprogram utarbetas. Individuella stödinsatser ska i första hand utföras i elevens dagliga undervisning. Särlösningar och exkluderande aktiviteter ska så långt som möjligt undvikas.
Extra anpassningar och särskilt stöd behöver kontinuerligt följas upp och utvärderas i förhållande till effekterna, alltså huruvida eleverna utvecklas och uppnår måluppfyllelse. Arbetssätt, förändringar i undervisningens innehåll eller andra åtgärder som sätts in behöver analyseras i förhållande till resultaten. Uppföljning innebär att den person som utsetts som ansvarig för stödinsatserna regelbundet samlar information om att åtgärderna påbörjats och hur de fungerar i skolmiljön. Syftet med utvärderingar är att vid en viss tidpunkt bedöma huruvida åtgärderna fungerat och hur eleven utvecklas mot de kunskapskrav som minst ska uppnås eller i riktning mot kunskapsmålen i läroplanen. Att utvärdera är mycket viktigt för att man i ett tidigt skede ska kunna analysera och bedöma hur processen utvecklats.
När eleven uppnått de kunskapskrav som minst ska uppnås har eleven i rent formell mening inte behov av några extra anpassningar längre. Men de extra anpassningar som skolan anser fungera för eleven och eleven har ett fortsatt behov av, tar man naturligtvis inte bort (spsm.se).
Jag har den stora förmånen att få samarbeta med skolor och huvudmän i det förebyggande och åtgärdande arbetet- extra anpassningar, utredningar, särskilt stöd och åtgärdsprogram. Och jag ser vikten av att det finns en organisering som gör det möjligt för lärare, specialpedagoger, elevhälsan och övrig skolpersonal att samarbeta och ta ett gemensamt ansvar för detta komplexa arbete. Dessa uppdrag är inte avsedda att genomföras allena, vi behöver ta stöd av varandras olika kompetenser för att kunna möta elevernas olika behov och förutsättningar.
Bilden nedan illustrerar arbetsgången från ledning och stimulans till extra anpassningar och särskilt stöd.
Maja Lindqvist
Hej Maja! Så tydligt, konkret och tydligt! Så bra att du bland annat beskriver skillnaderna mellan uppföljning och utvärdering.Tack för dina inlägg!
Hej Helene!
Förlåt mitt sena svar.
Tack för fin återkoppling.
Önskar dig en fin jul och ett Gott Nytt År!
Jag upplever att jag gång på gång förklarar för skolan att min dotter har problem. Ändå vet inte t ex nya lärare någonting. Det känns som om det inte finns rutiner på skolan konstigt nog, nästan som om de inte vet vad de ska göra på ett lite mer övergripande plan. Ändå har min dotter minst en diagnos och ska utredas för en till. Hur kan jag som förälder ”starta upp” skolan då de agerar?. Även om enskilda lärare kan förstå hör jag fortfarande saker som att min dotter ska be om hjälp och fråga på lektionen. Om problemet vore så litet vore det ju löst… ska jag kontakta rektorn direkt?