I anslutning till den utredning som regeringen tillsätter för att ta bort extra anpassningar och förbättra elevhälsan, https://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2024/03/regeringen-tillsatter-ny-utredning-for-en-battre-elevhalsa/ framför jag detta inlägg. Syftet är att diskutera hur en eventuell omstrukturering av elevhälsan kan komma att påverka elevens lärande och kunskapsutveckling och skolans verksamhet när det är tänkt att pedagogisk personal inte längre ska ingå i en elevhälsa som ska agera inom skolan.

Psykosocial ohälsa är ett växande problem, särskilt bland barn och ungdomar. Skolan står i en stor utmaning när det gäller att hantera denna problematik, men det är viktigt att påpeka att skolan inte kan och bör ta på sig ansvaret för vård i strikt mening. Skolans huvudsakliga uppdrag är att tillhandahålla utbildning och skapa en trygg och stödjande lärmiljö för att eleverna ska kunna lära och utvecklas. Även om skolan kan erbjuda stöd och resurser för att främja elevernas psykiska hälsa och välbefinnande, bör den inte betraktas som en ersättning för professionell vård och behandling.Det är viktigt att skolan samarbetar med vårdnadshavare, vården, psykiatrin och andra samhällsresurser för att säkerställa att elever som är i ohälsa får adekvat stöd och vård utanför skolans ram. Genom att skapa samarbeten och nätverk av stöd runt varje elev kan man bäst möta behoven och främja deras välmående på ett hållbart sätt. Det är av stor betydelse att skolan fokuserar på förebyggande insatser för att minska risken för psykosocial ohälsa och för att främja lärmiljöerna. Men hur kan elevhälsan stödja skolans arbete med att främja lärande och kunskapsutveckling om det saknas pedagogisk kompetens inom teamet? Hur kan fokus ligga på lärande om de som undervisar eleverna och arbetar utifrån läroplanerna uteblir från sådana samtal tillsammans med elevhälsan?

Det är känt att elevhälsan står inför utmaningar när det gäller att bedriva förebyggande och främjande arbete på alla nivåer- det vill säga på elev,- grupp och skolnivå. Det har Skolinspektionen rapporterat under flera år. Elevhälsans olika yrkesroller används sällan i utvecklingsarbeten och det förebyggande arbetet prioriteras inte tillräckligt. Istället riktas elevhälsans insatser främst mot enskilda elever när problemen redan har uppstått. Dessutom saknas det samarbeten mellan elevhälsan och lärare, och elevhälsans yrkesroller deltar inte tillräckligt i det systematiska kvalitetsarbetet- vilket inte stärker elevhälsans arbete eller elevernas möjligheter till utbildning och skolans utveckling.

Problemen kring dagens elevhälsa är främst kopplade till bristen på samarbete inom elevhälsan och med pedagogisk personal, samt en brist på samsyn kring uppdragen och en tydlig organisering för samarbete och arbetsinsatser som även kopplas till skolans uppdrag och skolans styrdokument. Allt för ofta saknas det tydliga arbetsmetoder för hur det förebyggande och främjande arbetet ska bidra till att eleverna når utbildningens mål. Inom dessa områden behöver skolan och elevhälsan utveckla arbetet. Att förvänta sig att en elevhälsa utan koppling till pedagogisk personal ska främja elevernas lärande verkar problematiskt. Risken är att elevers svårigheter hamnar inom vårdens sfär. Vi vet att vårdens insatser inte är tillräckliga för att hjälpa barn och ungdomar och därav bör vården och BUP få betydligt mer stöd för att kunna erbjuda adekvat stöd och hjälp. Risken med att bedriva elevhälsa inom pedagogiska arenor utan koppling till pedagogisk personal är att vårdaspekten tar över utbildningsaspekten inom skolan.

Finns det anledning till oro med detta förslag? Ja, det finns det. Risken är att utbildningen inte får den prioritet och det utrymme som behövs för att eleverna ska kunna lära och utvecklas optimalt. Det är bekymmersamt att en ökad fokusering på vårdaspekten kan påverka tillgången till utbildning. Självklart är det viktigt att vården och psykiatrin får resurser och möjligheter att möta behoven hos alla patienter som behöver stöd. Samtidigt måste vi också se till att skolan har resurser och möjligheter att utveckla det pedagogiska arbetet för att kunna möta elevernas behov på bästa möjliga sätt. Det är av stor vikt att vara medveten om skolans begränsningar när det gäller att hantera psykosocial ohälsa. Samtidigt är det avgörande att skolan aktivt arbetar med att skapa en stödjande lärmiljö. Genom att kombinera insatser inom både vården och skolan kan vi utforma strategier som effektivt hanterar den växande problematiken med psykosocial ohälsa i samhället. Det handlar om att hitta en balans där både vård och utbildning får den uppmärksamhet och de resurser som behövs för att möta behoven hos elever på ett heltäckande sätt. Men att skolan ska utforma en elevhälsa som utesluter specialpedagogiska- och pedagogiska frågor inom den pedagogiska verksamheten, och som arbetar med ett vårduppdrag kan medföra stora utmaningar för elevernas lärande och kunskapsutveckling. Elevhälsans olika kunskaper och erfarenheter bör samarbeta och förstå skolans uppdrag för att kunna bidra med att eleverna uppnår utbildningens mål- lärande, hälsa och utveckling.